kärleksfilmer.

Uha, jag gillar inte kärleksfilmer. Inte när den slutar i tårar, när personen någon verkligen älskar försvinner på ett kick. När personen inte fick säga de sista orden, när personen inte fick kämpa tillräckligt, när personerna varken skildes som vänner eller ovänner. När all kärlek i verkligheten var borta på ett kick, men som fortfarande kommer att finnas kvar i hjärtat.

Ja, jag hatar det.

Jag tänker själv, tänk om en människa skulle försvinna ur ett liv. En person som man gav allt för, en person som man ångrar saker man sagt men ändå inte. En person som man ändå har ord att säga fast man redan sagt allt och lite till, en person som man älskat så mycket så det gjort ont. En person som inte finns där längre på samma sätt. En person som man vet betyder så mycket för en, och vet att den känner desamma, men som försvann på ett kick. En person som man var tvungen att leva utan i verkligheten, men som lever kvar i hjärtat.

Kärlek kan göra så ont, men ändå vara så underbar.