För första gången i mitt liv på tolv år så behöver jag inte göra mig redo för skolan imorgon. Jag behöver inte ställa väckarklockan, inte köp ny skolväska som man gjorde när man var liten (dock var det spännande då, men aja), inte stå extra länge vid spegeln (som man gjorde i typ mellan- och högstadiet, även första dagen i ettan på gymnasiet) för att man ville se bra ut första dagen i skolan.
Nä ni, imorgon då ska jag sova extra länge och njuta extra länge för att inte behöva kliva upp till skolan. Kanske är det första och sista gången jag känner såhär. För skolan var ändå en trygghet. Man behövde inte tänka på jobb, flytt och framtiden. Men just nu känns det som att det inte spelar någon roll. För just imorgon, vill jag inte sitta på ett upprop i Aulan och känna ångest över att ha ett helt år framför sig inom Bromans väggar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar