tiden går fort.

Det är nu man börjar inse hur fort tiden går. Imorgon är det fyra (!) år sedan vi slutade nian och ett (!) år sedan vi tog studenten. Hur fort går inte tiden? Det känns som igår jag och Jörgen tågade ut till juni juli augusti iförda i dräkt och en massa tårar rinnande ned för kinderna. Och det känns ännu konstigare att vi tog studenten ifjol. När vi skrek tills halsen var död och var lyckligast i världen. Skoltiden var över. Och dagen efter var det bal tillsammans med världens bästa kavaljer. Regnet öste ner och jag var bakis till tusen. Själv natten var fin och det var picknick på Köpmanberget. Det var tider det som man brukar säga.