Drömmar.

Igår när Frida och jag gick och la oss så låg vi som vanligt att prata om allting och ingenting. Vi pratade t.ex. om spöken, jordens undergång, barndomsminnen, gud som haver barnen kär och drömmar. Och apropå drömmar. Jag drömmer så sjukt konstiga drömmar nu för tiden så det är inte klokt. Jag har en sida på internet som tyder drömmar, och ja. De ser inte positivt ut iaf, haha. Men alltså att drömmar kan vara så himla sjuka. Jag tänker inte gå in på vad jag drömmer i detalj för jag kan inte förklara. Det kan vara från att båten sjunker och nästa sekund är jag är Johnsgatan i Ljusdal där Erik Fredriksson och Janne ska åka på gymmet (Erik Fredriksson på ett gym liksom?), sen nästa sekund är vi utanför Albins i Ljusdal och Bellas lillasyster ska köra min bil, och sen saknas det väg och allt blir bara kaos. Helt sinnes, varje natt är det sådana sjuka drömmar.

Drömmar måste ju vara ouppklarade saker i livet, saker man går och funderar på, saker som man kanske borde göra, saker man saknar, tankar som man har, minnen. Man kan inte bara drömma för att drömma, eller?