det går snart inte att undvika längre.

Om två veckor börjar vi skolan - jag vill inte. Dock slipper jag de två första dagarna, tack och lov. Men sen är vi tillbaka igen på ruta ett.

Jag har aldrig känt såhär tidigare inför en skolstart. Nu under lovet har jag levt livet, jag har kunnat undvikit allt. Jag kommer fortfarande leva livet, men jag kan inte längre undvika. Det är nu jag måste se och höra. Jag kan inte blunda längre, jag måste se för det finns ingen chans att undvika. Jag kommer att få höra saker i enat öra och en annan version i det andra. Det kommer ta energi, det kommer att göra ont. Blickar kommer vi inte undkomma och inte heller skit prat bakom varandras ryggar.
Nej, jag vill verkligen inte komma tillbaka, inget kommer att vara sig likt - inget.

det går snart inte att undvika längre.