Jag vet inte hur jag ska börja skriva, jag vet inte hur jag ska formulera mitt skrivande heller. Gårdagen var en blandning mellan gott och ont, jag orkar inte gå in på detaljer. Ni får kolla in bilderna som jag lägger upp någon annan dag och avgöra själv hur festen var!
Nu sitter jag här i Ljusdal - ensam! Det känns skönt att vara ensam, men samtidigt inte. Jag tänker för mycket då, och blir deprimerad/irreterad. Jag vet inte vad jag känner nu mer än att jag behöver prata med Dig. Förkalra allt som har hänt, förklara hur jag känner och försöka förstå varför allt blir så fel. För jag är trött på att alltid behöva bråka över små missförstånd.
För jag vill bara vara din vän!
Jag skulle gärna hjälpa dig upp
och kunna lysa upp den väg du springer
Om jag kunde vagga dig varm och lugn
Jag hör nog samma röst
och bor i samma land
med samma klockor som ringer
Du går inte ensam genom dunkla rum
c.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar