december 07.

now is the time
to follow the wind
to walk alone

Jag har aldrig varit bra på att visa känslor eller pratat om det när det gäller mig själv. Jag lyssnar gärna på andra och hjälper dem, men när det kommer till mig själv vill jag bara stänga dem inne.
Fel, jag vet, men sådan är jag.

Imorgon är det praktik igen, skönt. Barnen får en att tänka på någonting annat, dem är sig själv och säger vad dem tycker (kanske inte är så bra alla gånger, men dem är i alla fall ärliga). Och deras kommentarer och tankar till olika saker, det är gulligt.
"Vet du hur jorden kom till?"
"Nej"
"Jo, det var mycket damm i rymden, sen blev det mer och mer damm som blev jorden"

jag öppnar mig inte igen.

c.