december 09.

Vi kommer alla komma till det stadiet när livet suger som hårdast. Att allt vi gör känns så fel och så sämst - ingenting duger. Vi gör så att vårat självförtroende sjunker, fast det är lika som det alltid har varit. Vi sitter i ett hörn och tycker synd om oss själva, vi gråter över det vi gör och det vi inte gjort. Vi orkar inte med skolan, vi orkar inte vara social. Vi vill bara stänga oss inne.
Alla kommer att gå igenom det.
Denna gång var det inte min tur, utan det var din. Men jag ställer upp och jag finns, och hade jag körkort skulle jag åka till dig nu och krama om dig. För du är bland det bästa jag har, och jag älskar dig <3

.... Och till Lindá, jag fattar inte hur du kan vara så stark. Jag beundrar dig att du vågar, och det gör dig till den du är. <3

jag har två starka vänner

c.